Upplevelsen


En nattvandring under sommaren 2016 beskriven av Antonio Santos.

Känslosamt och allvarligt!

Vi bestämmer oss för att starta nattvandringen med att åka lite pendeltåg. Trevlig tågvärd berättar att en del ungdomar tagit sig till Floda så efter några trevliga möten på tåget kliver vi av i Floda. Jodå många ungdomar befann sig på stationen, jättecharmiga från hela världen. De var från Australien, Syrien, Afghanistan, Somalia, Tyskland, Sverige m.m. Som ”Floda-bor” var de inte lika bekanta med oss ”guljackor” men det var inte svårt att skapa kontakt. Vi hade jättetrevligt en stund tills vi bad två mindre grabbar att visa oss ungdomsgården.

På ungdomsgården träffar vi en underbar eldsjäl, massa ungdomar och jättesjön stämning, öppet 5 dar i veckan till 23, önskar vi hade motsvarande i Alingsås. Vi presenterar oss och umgås lite innan vi tog tåget tillbaka där vi pysslade om en illamående tjej på väg till Alingsås, vi gjorde henne sällskap tills dess att brodern kom med bilen för att hämta.

-”Lägg er inte i, det är lugnt” säger en kille som bråkar med en tjej utanför järnvägsgrillen. Vi frågar en av åskådarna vad som hänt. -”Lugnt, de är syskon” säger en något berusad man, vi frågar igen och han lovar på hedersord att så är fallet. Plötsligt skriker någon från SJ-tåget: -”Han slet av henne från tåget!”. Tågvärden och en vän till flickan berättar oroligt att de är på väg till en annan kommun 2-3 timmar bort och att en man slet av flickan från tåget men tåget behöver åka vidare, vi byter telefonnummer, får flickans biljett och vi lovar att göra vad vi kan varpå tåget avgår.

Vi ringer genast 112 och mobiliserar polis för potentiellt människorov medan vi är på stan och letar efter de två. Tågvärden ringer oss och berättar att hon lagt sin uppgift på hyllan och fokuserar 100% på att ta hand om de oroliga vännerna på tåget och ger oss namnuppgifter på både flickan och mannen som visar sig vara en före-detta pojkvän. Efter ytterligare någon timme och fantastiskt samarbete med polisen är nu de två hittade, skönt jag kunde nu släppa mina mardrömsliknande våldtäkts-bilder.

-”Kan ni hjälpa till?” frågar en frustrerad polis eftersom flickan valt att inte polisanmäla och han ger oss kontaktuppgifter till det ungdomsboende hon var på väg till. Flickan, fortfarande osäker på vad vi är för några försöker smita undan, men efter ett tag förstår hon att vi har tagit på oss ett ansvar över henne och vi bara vill hjälpa till. Ytterligare samtal med vännerna och tågvärden, samt ledaren på ungdomsboendet har vi nu en plan, vi gör flickan sällskap tills dess att hon blir hämtad och låter henne inte åka ensam på nästa tåg.

Grabbar börjar flocka sig kring henne som vargar kring ett byte, ung o söt som hon är blir hon smickrad och vill ”prata” längre o längre bort tills vi fick säga till på skarpen: -”Jag har lovat polisen och din ledare att inte släppa dig ur sikte EN SEKUND”. Kille efter kille pratar, charmar och bråkar verbalt, vi står tillräckligt nära för att ingripa men ger dem ändå privat samtalszon. Efter någon timme väljer vi att avbryta dessa samtal då vi märker att en kille är något aggressiv. -”Kom vi vill bjuda dig på mat på Max” säger jag till flickan för att få bort henne från situationen.

Väl på Max efter några timmar äter vi gott, pratar lite och vi spelar ett sällskapsspel jag har i väskan, äntligen ser jag ett litet leende i flickan som äntligen slappnat av från alla bekymmer om så bara för en stund. Jag lämnar henne med en kollega för att gå ut på en rökpaus, där står jag nu, slappnar av lite, tittar in genom fönstret, ser dem trygga o varma och av lättnad och glädje börjar jag gråta …skönt.

Starka känslor och jag börjar även gråta av att skriva dessa rader… Nåväl efter ytterligare en tid möter vi upp flickans skjuts som tacksamt tar hand om situationen för ytterligare några timmars resa till sin kommun. Slutet gott och tack tågvärden som var altruistisk, tack vännerna som bryr sig om, tack polisen som jobbade snabbt och effektivt, tack ungdomsvårdarna som kör långväga, vi hade inte klarat detta själva. Vi kommer inte glömma flickan och det hårda liv hon har och haft.
( Jag har uttryckligen fått tillåtelse av de inblandade att berätta denna historia. )


En nattvandring under vintern 2015 beskriven av Antonio Santos

Fantastisk Halloween-helg för oss nattvandrare i Alingsås. 🙂

På fredagen var vi medverkande på Alingsås folkpark, där folkparkens kulturförening hade anordnat en halloween-maskerad för de lite yngre upp till 13 år. De hade cirkusföreställning, magiker, dans, lotteri m.m. samt prisutdelning för de fina maskeraddräkterna.

Under lördagskvällen hade vi fullt upp, vi hann inte ens åka till MAX för att äta, det gjorde inget för vi hade så roligt. Innan vi ställt bilen i stan för att ”knalla runt”, hade vi redan träffat några trevliga tonåringar vid Coop och snackat med några gulliga ungar vid Tallhyddan.

Ganska snabbt träffade vi några yngre skötsamma som fick ett presentkort på hyrfilm och chips, vips hade vi fått hem några som annars varit utsatta för påverkan av de större ungdomarna. Vid torget umgicks vi med ett gäng superglada och pratsamma ungdomar som var på väg till hotellet, efter en timme träffade vi dem igen utanför bibblan då de hade stannat o pratat med varenda själ på vägen dit.

-”Hon drog till mig i ansiktet med handväskan och nu är hon borta” säger en kille som förtvivlat letar efter sin flickvän. Vi laddar hans mobil med vår ”powerbank”så han kunde få fram numret och han fick använda vår mobil för att ringa. Senare på kvällen gör vi om precis samma procedur men denna gång följer vi med honom, ser man på, nu fick vi agera ”äktenskapsrådgivare” med det stackars paret, det kändes bra.

-”Det sitter en tjej runt hörnet, kan ni försöka hjälpa henne?” frågar vakten utanför hotellet. Ja, där satt hon, grät och grät alldeles förtvivlad, pojkvännen sitter bredvid och känner sig hopplös som inte lyckas trösta. Efter en stund kommer civilpolisen fram och säger till flickan -”Kom inte vi överens om att du skulle gå hem förut? Du kan vara glad att nattvandrarna hjälper dig.” Flickan är rädd att mamma ska bli ledsen om inte cykeln är tillbaka dagen efter så vi väljer att skjutsa hem flickan samtidigt som pojkvännen tar hem cykeln.

Det sitter en kille c:a 30 år o halvsover utanför Harrys, han har snackat med vakten, o sen länge med oss, trevlig men väldigt berusad och han vill absolut inte ha hjälp. -”Polisen får väl ta hand om mig om dom vill” sägen han o skrattar lite obekymrat, det var precis vad som hände efter ett tag berättar vakten.

Vi har hamnat utanför MX rockbar där vi småpratar med folk, en kille blir arg o skriker: -”Jag behöver fan ingen hjälp, är ni dumma i huvudet eller?” SMACK så hade vakten honom i armlås och säger med bestämd röst: -”Sådär säger man inte till Nattvandrarna som är här på sin fritid för din skull!”.. härligt det känns när vakten ser värdet i det vi gör.

-”Jag har tappat bort mitt garderob-kvitto och nyckeln ligger i jackan, vakterna säger att jag måste äta lite innan jag får gå in igen.” gråter en tjej utanför hotellet. Vi följer med henne till Järnvägsgrillen, hon käkar lite ”pommes” och vi har jättetrevligt en stund. Tillbaka på nattklubben blir hon vänligen insläppt för att njuta av kvällen tills dess att de stänger och de kan leta efter jackan.

Eftersom det var Halloween så såg vi många fantastiska maskeraddräkter, och vi pratade säkert med över 100 ungdomar. Det gick åt mängder med klubbor och vi satte ”kram-tejp” på massor av magar, armar, ben och ryggar. Särskilt de som behövde tröstas längst bak i den jättelånga kön utanför hotellet.

Det var en grabb längre fram i kön som såg ganska ”trött” ut, när han såg att vi kom fram sa han bara: -”Skönt att ni kommer, kan ni hjälpa mig över räcket? Jag borde nog ta mig hem.” Vi stöttar honom lite vingligt till Taxi där vi får in honom i en bil. -”Tack” säger han med ett trött leende när vi givit honom en ”kräks-påse” för hemfärden.

Vår ungdomsvandrare med skarpa ögon hittar en plånbok mitt på gatan, full med pengar, kreditkort och ID, ni kan tänka er vad glad ägaren blev när vi efter lite detektivarbete möttes upp för att överlämna plånboken, vi hade sån tur att en annan vi hjälpte just då, hade telefonnummer till ägaren.

På stationen sitter en flicka alldeles ensam och ser nedstämd ut, hon hade varit i Göteborg och var i full fart med att ringa runt efter skjuts. Efter c:a 30min var hon fortfarande kvar och hade då suttit i kylan över en timme. -”Vi följer med dig till Grillen så du får sitta i värmen, vi kommer tillbaka senare och kollar till dig.” säger vi till henne. När natten blivit lugnare för oss kom vi tillbaka och hon var fortfarande kvar, så uppgiven hon såg ut … hon blev desto gladare när vi kört ut henne på landet mot Borås och hon kom i trygga händer.

Vilken natt, fullt upp och hjärtat fullt, längtar redan till nästa nattvandring.